|
Tjoho! Träning och sol! Svårt att hitta något att klaga på denna vecka (om man bortser från lite många plusgrader i mitten av veckan samt ett knä som inte är helt hundra än). Äntligen en vecka med en okej träningsmängd där också en del av passen genomfördes på några av alla de magiska platser som finns häromkring.  Träning: Det blev ungefär lika fördelning av de två huvudaktiviteterna löpning och längd, men med aningen fördel längd. Dels då det var såna otroligt fina dagar så jag kände att jag verkligen ville upp på kalfjället och dels då det känns lite skonsammare för knät. Denna vecka fick jag till ett backpass igen längs med vägen utanför där vi bor. Backar är en av de sakerna som stressar mest inför säsongen så det känns skönt att få in något sånt pass ibland. Det hade varit ännu bättre om det var trail och en längre backe men då det fortfarande är en hel del snö så får detta vara gott nog så länge. Hoppas det går att trampa upp någon stig i en backe snart. Jag får utforska det under kommande vecka. Totalt blev det:
Stilla kväll på kalfjället gör gott Upplevelser: Det var ju som sagt dagar denna vecka då jag verkligen ville ut på fjället och det är ju fantastiskt då det går att kombinera upplevelse med träning i form av längdåkning. I tisdags var det en sån dag och efter jobbet tog jag bilen upp till Hållan där jag parkerade och skidade upp i riktning mot Malmbäckstugan. Väl uppe på kalfjället så blev det nästan 24 km med helt otroliga vyer som skiftade vartefter jag åkte. Första biten med Skarvarna i fonden och Helags längre bort i norr för att sen komma över krönet där Hamrafjället och Småhamrararna visar upp sig för att sedan skida mot Skenörsfjället och med Skarsfjället i fjärran. Denna miljö, nästan vindstilla och i princip ensam är en upplevelse jag nog aldrig kommer tröttna på. Jag är otroligt tacksam över att kunna få det en vanlig vardag. Jag är även ganska stressad, som jag sagt många gånger förut, då jag vill fånga precis alla såna här dagar. Vilket är svårt. Veckans andra "wow-upplevelse" var i fredags då det var dags för topptur på Lillskarven för första gången. Prognosen skiftade väldigt mycket ända in i det sista men hade tyvärr ändrats till att bli mer moln ju mer det närmade sig. När vi väl begav oss från fjällpareringen så var det i alla fall lite skiftande väder, inte helt grått. Efter en ganska lång anmarch var vi äntligen nästan på toppen av Lillskarven. Precis lagom till dess klarnade det upp en aning och ljuset blev mycket bättre för åkningen ner. Vi bestämde oss för att åka i "grytan" mitt på Lillskarven och då vi var först där efter senaste snöfall, så var det helt ospårat. Åket var väldigt härligt, längre och mer känsla av "stort berg" än jag trott det skulle vara. Temperaturen hade stigit och visade nu plusgrader men snön var ändå väldigt trevlig. Det var mitt första men definitivt inte sista åk på Skarvarna.
Topptur i lite lägre terräng är fint, men det är något speciellt med att komma upp över trädgränsen. Reflektion: Veckans reflektion är att det är svårt att komma på någon ny reflektion när det enda jag reflekterar över är att jag vill träna ännu mer. Och det är samma reflektion som jag haft tidigare. Framförallt vill jag springa mer, gärna backar och icke asfalt, för att förbereda mig inför sommaren som närmar sig. Kanske reflektionen blir att jag undrar om jag alltid kommer känna att jag inte tränar tillräckligt. Efter "vanliga" standardrundan nu på vintern som är 12-13 km kan jag ofta känna att det knappt gills som träning och att jag funderar direkt på om jag kan få in något mer så att jag har "tränat på riktigt" Den här veckan var dock ett steg i rätt riktning jämfört med de två tidigare veckorna. Men att inte knät är helt hundra påverkar definitivt känslan till det negativa.
0 Comments
Skrivet av Johan Hartelius  Vyer från "standardrundan" runt sjön "Redan fredag imorgon??!!" tänkte jag i torsdags kväll. Veckan hade inte alls varit som jag hade hoppats, det kändes knappt som att den hade börjat. I alla fall rent träningsmässigt. Den "skada" som jag drog på mig i knät söndagen innan betedde sig lite konstigt. Jag tyckte jag slog i knät och det var just knät jag var orolig för men det var istället smalbenet som övergick till att bli det som gjorde ont. Det typ molvärkte vilket är en smärta som jag inte är van vid och inte riktigt vet om det är dåligt att träna med eller om det inte gör någon skillnad.  Topptur Jag bestämde mig i alla fall för att vila inledningsvis. Först på onsdag gav jag mig på ett första försök till aktivitet. Då det kommit en del ny snö så stod eftermiddagstopptur på schemat. Vi begav oss till Walles fjällparkering och började gå upp mot Ramundberget. Fin snö, ganska fin eftermiddag, men ganska blåsigt högre upp skulle man kunna sammanfatta de åk vi gjorde innan det började mörkna och var dags att bege sig hem för kvällen. Härligt att det är så ljust nu så det går att få till lite längre utflykter jobbet! Väl hemma så kändes dock benet halvbra igen. Torsdagen fick därför bli ytterligare en vilodag innan jag återigen smög igång träningen med 2 * 5 km löpning på fredagen. Inte superbra känsla på de passen men det kändes inte som att benet blev sämre av det i alla fall. Lite mer hoppfullt gav jag mig in i helgen utan några direkta planer, det som blev fick ske spontant. På lördag morgon åkte vi till Tänndalen för att titta på när Max skulle åka Friåknings SM. Jag packade med längdskidorna om det skulle bli läge att ta en tur. Det blev ingen tur där men när tävlingen var över och vi kände oss nöjda så bestämde jag mig för att åka skidor tillbaka.
På väg upp mot Storkläppen för att hjälpa till och reka inför lördagens Friåknings SM för juniorier Jag gav mig av i riktning mot Funäsdalen men vid varje korsning var det något som sa till mig: "Ska du verkligen bara åka raka vägen hem, det är väl tråkigt". Det gjorde att det blev först en avstickare över Tännån en bit innan Tänndalen med en extra liten stigning, sen ytterligare en upp mot Lillskarven och Malmbäcksstugan vilket gav en rejäl extra stigning, över 200 höjdmeter, för att sedan åka några kilometer i igendrivna spår på kalfjället. Efter ca 20 km kom Vivallskorsningen där man antingen kan åka rakt fram mot Eriksgården eller vänster mot Järvåsflon och sen runt Funäsberget. Då jag inte planerat någon av avstickarna hade jag ingen energi eller vatten med mig och jag började känna mig lite låg, men då väl tanken hade kommit hade jag svårt för att inte fullfölja den. Mot Järvåsflon och runt berget! Det gick okej men efter att ha kämpat upp för sista backen på Röstberget fanns inte mycket energi kvar. Nästan 36 km i ett svep blev det, vilket är min längsta tur hittills (även om det är en "snäll" tur då den startar högre än den slutar).  Trevligt med lite kalfjäll på turen på hem från Tänndalen, även om spåren var delvis igenblåsta Söndagen bjöd på fin solig morgon och jag fortsatte träningen med 15 km löpning runt Funäsdalssjön och förbi Ljusnedal. Helgen räddade verkligen veckans träning än en gång, men jag hoppas så innerligt att det kan få bli en hel vecka med bra träning kommande vecka. Tiden flyger iväg och det står inte på förrän det är dags för de första tävlingarna! Skrivet av Johan Hartelius En vecka med mer fokus på det sociala än på träning. Träningen är ju väldigt viktigt och jag vill få in så mycket som möjligt. Men denna vecka från måndag till fredag var jag nere i Göteborg på jobb, vilket var länge sedan nu, så jag bestämde mig för att det fick bli träning i mån av tid och möjlighet.  Soluppgång över Rådasjön i Mölndal. Även då jag inte planerat något angående just träning så hade jag ändå sett fram emot att få springa lite på barmark efter ganska många månader av snö här nu. Så blev det inte, jag lyckades tajma in årets snöväder i Göteborg så det vara bara att fortsätta på samma underlag som jag nu är van vid. Två morgonrundor fick jag till vilka jag lyckades pricka in när det inte snöade, utan istället i väldigt fina soluppgångar. Ingen barmarkslöpning denna gång men omväxlande omgivningar att springa blev det i alla fall. Benen kändes dessutom pigga och glada.
Inte mycket barmark i Göteborg heller... Hur kändes det att vara "fjällifrån" denna gång då? Även då det var vinter i söder så blev längtan efter fjäll stor! Väl hemma igen, vilket var lagom till helgen, begav vi oss ut hela familjen på lördagen på fjället. Vi åkte längdskidor för första gången längs den omtalade ”solskensturen” eller "våffelstugsturen" som den också kallas. Bägge gjorde skäl för sitt namn. Solen sken och det var vindstilla, helt underbart! 9 kilometer från fjällparkeringen vid Andersborg bort till Kariknallens våffelstuga. Energipåfyllning med våffla innan jag sen åkte tillbaka ensam för att hämta bilen. Runt till Bruksvallarna där resten av familjen nu befann sig. På vägen dit växte tanken att åka skidor tillbaka hem från Bruksvallarna. Sagt och gjort, familjen åkte hemåt med bilen och jag skidade de 17 km hem. 36 km totalt viket kändes rätt rejält i benen, härligt! Det blev veckans sista träningspass då jag lyckades slå i knät när jag åkte snowboard på söndagen. Förhoppningsvis inget långdraget men förmodligen några dagars vila.
 Ljuvlig lördag på fjället. Reflektioner: Kontraster är värdefullt och ger mer uppskattning av det man har då man ser saker med nya ögon. Även då det inte blev den kontrast i underlag som jag hade hoppats på nere i söder blev det ändå kontrast i form av miljö. Och även då det var trevligt att springa på stigar och gator runt om i Mölndal så var det extra härligt att komma tillbaka upp på fjället igen till helgen! Skrivet av Johan Hartelius  Vecka 8 avslutades med en trevlig topptur på ett blåsigt Anåfjäll och blåsigt var just något som blev temat på vecka 9. Vinden övergick som oftast i storm, en storm som inte ville ge sig förrän på söndagen då vinden äntligen bedarrade lite.
Efter storm kommer solsken. Sista dagen på veckan bjöd tillslut på detta väder. Träning: Andra veckan i rad med en träningsmängd som ligger i linje med hur jag vill att den ska vara. Och för första gången i år lyckades jag ta mig till gymmet två gånger! Det om något måste tyda på att träningen går åt rätt håll. Vädret, som alltså innehöll både strombyar och plusgrader, gjorde att trevliga längdturer på kalfjället eller toppturer kändes långt bort. Istället blev det mer löpning på vägarna runtomkring. Men det finns ju faktiskt något skönt i att inte behöva eller kunna tänka så mycket utan bara ta på sig skorna och springa. Nedför backen förbi kyrkan, höger om sjön och sen bestämma om det blir hela varvet runt eller om det bara blir en del för att sen vända. Framför allt så känns det helt okej när man vet att det fortfarande kommer många veckor framöver med andra möjligheter på fjället. En hel del av träningen såg ut som ovan men några roligare pass fick jag ändå till:
Fredagens längdtur på Röstberget med noll sikt och massa snö i spåret. Helt klart intressant. Statistik: Februrai blev till mars och med det kom i vanlig ordning Stravas månadsrapport. Jag måste säga att jag blev positivt överraskad med tanke på hur mycket sjukdomar den har innehållit, men kanske var barnen mer sjuka än jag själv denna period.
Två av veckans alla rundor runt sjön varav ena även gick delvis på skoterspår på Röstberget Reflektioner: Jag måste fortsätta försöka inse att jag bor på ett ställe där det finns mycket roligt att göra och att det inte går att göra allt jämnt. Men det är svårt. När vädret tillslut blev bra på söndagen så bestämde jag mig för att åka längd, vilket var fantastiskt! Men det tog mer än halva rundan innan jag njöt för fullt då jag första delen åkte och tänkte, "Oj vilken fin snö det är, undrar hur det skulle varit att topptura idag" eller blickade mot backarna i Tänndalen och tänkte, "Helt folktomt och massa nysnö, där kanske man skulle varit nu istället" Dessa tankar hjälper ju inte på något sätt, så jag behöver verkligen jobba på att bestämma mig och sedan stå för det jag bestämt mig och vara i nuet. |
RSS Feed
