Tjoho! Träning och sol! Svårt att hitta något att klaga på denna vecka (om man bortser från lite många plusgrader i mitten av veckan samt ett knä som inte är helt hundra än). Äntligen en vecka med en okej träningsmängd där också en del av passen genomfördes på några av alla de magiska platser som finns häromkring. Träning: Det blev ungefär lika fördelning av de två huvudaktiviteterna löpning och längd, men med aningen fördel längd. Dels då det var såna otroligt fina dagar så jag kände att jag verkligen ville upp på kalfjället och dels då det känns lite skonsammare för knät. Denna vecka fick jag till ett backpass igen längs med vägen utanför där vi bor. Backar är en av de sakerna som stressar mest inför säsongen så det känns skönt att få in något sånt pass ibland. Det hade varit ännu bättre om det var trail och en längre backe men då det fortfarande är en hel del snö så får detta vara gott nog så länge. Hoppas det går att trampa upp någon stig i en backe snart. Jag får utforska det under kommande vecka. Totalt blev det:
Stilla kväll på kalfjället gör gott Upplevelser: Det var ju som sagt dagar denna vecka då jag verkligen ville ut på fjället och det är ju fantastiskt då det går att kombinera upplevelse med träning i form av längdåkning. I tisdags var det en sån dag och efter jobbet tog jag bilen upp till Hållan där jag parkerade och skidade upp i riktning mot Malmbäckstugan. Väl uppe på kalfjället så blev det nästan 24 km med helt otroliga vyer som skiftade vartefter jag åkte. Första biten med Skarvarna i fonden och Helags längre bort i norr för att sen komma över krönet där Hamrafjället och Småhamrararna visar upp sig för att sedan skida mot Skenörsfjället och med Skarsfjället i fjärran. Denna miljö, nästan vindstilla och i princip ensam är en upplevelse jag nog aldrig kommer tröttna på. Jag är otroligt tacksam över att kunna få det en vanlig vardag. Jag är även ganska stressad, som jag sagt många gånger förut, då jag vill fånga precis alla såna här dagar. Vilket är svårt. Veckans andra "wow-upplevelse" var i fredags då det var dags för topptur på Lillskarven för första gången. Prognosen skiftade väldigt mycket ända in i det sista men hade tyvärr ändrats till att bli mer moln ju mer det närmade sig. När vi väl begav oss från fjällpareringen så var det i alla fall lite skiftande väder, inte helt grått. Efter en ganska lång anmarch var vi äntligen nästan på toppen av Lillskarven. Precis lagom till dess klarnade det upp en aning och ljuset blev mycket bättre för åkningen ner. Vi bestämde oss för att åka i "grytan" mitt på Lillskarven och då vi var först där efter senaste snöfall, så var det helt ospårat. Åket var väldigt härligt, längre och mer känsla av "stort berg" än jag trott det skulle vara. Temperaturen hade stigit och visade nu plusgrader men snön var ändå väldigt trevlig. Det var mitt första men definitivt inte sista åk på Skarvarna. Topptur i lite lägre terräng är fint, men det är något speciellt med att komma upp över trädgränsen. Reflektion: Veckans reflektion är att det är svårt att komma på någon ny reflektion när det enda jag reflekterar över är att jag vill träna ännu mer. Och det är samma reflektion som jag haft tidigare. Framförallt vill jag springa mer, gärna backar och icke asfalt, för att förbereda mig inför sommaren som närmar sig. Kanske reflektionen blir att jag undrar om jag alltid kommer känna att jag inte tränar tillräckligt. Efter "vanliga" standardrundan nu på vintern som är 12-13 km kan jag ofta känna att det knappt gills som träning och att jag funderar direkt på om jag kan få in något mer så att jag har "tränat på riktigt" Den här veckan var dock ett steg i rätt riktning jämfört med de två tidigare veckorna. Men att inte knät är helt hundra påverkar definitivt känslan till det negativa.
0 Comments
Leave a Reply. |
Details
|