Skrivet av Johan Hartelius

​Tidigare brukade jag bedömma en träningsvecka i stort sett utifrån antalet kilometer jag lyckats få till, samt till viss del höjdmeter också.

• 70 km löpning = godkänt
• 80-90 km löpning = helt ok eller till och med bra
• 100 km eller mer = en väldigt bra vecka!

Nu är det svårare. Denna vecka har jag kunnat träna på obehindrat igen och när jag sammanfattar veckan så har jag:

• Sprungit 71 km
• Åkt 31 km längd
• Toppturat nästan 6 timmar vilket resulterade i en distans på 29 km och 1800 höjdmeter

Det är många timmar, fler än vad jag egentligen tänker är rimligt att lägga på träning. Men trots det är känslan ändå att jag precis har kommit upp i en rimlig nivå av träning för att bibehålla den kondition som jag har och känna mig till freds. Det funkar inte riktigt att känna så. Antingen får jag helt enkelt gå över till att i princip bara springa för att då enklare kunna mäta, men det vill jag inte då jag älskar kombinationen av alla aktiviteter. Eller får jag hitta ett sätta att förhålla mig till och räkna in alla aktiviteter som träning. Jag vet bara inte riktigt hur?
​

Tisdagen bjöd på härlig längdåkning på kalfjället i solsken samt även lite i moln som gav ett magiskt ljus över Hamrafjället

​Träning:
Apropå det som jag skriver ovan så är jag ändå väldigt glad över att ha kunnat träna så pass bra i veckan. Det känns nästan som att det varit första veckan i år där det till och med har gått lite framåt. Äntligen är träningen och uppladdningen inför kommande säsong igång! Jag lade till och med in lite backträning igår, även om det var just lite. Det är något som jag ska försöka få in mer regelbundet framöver. 

Fin snö i skogarna på veckans splitboardturer

Äventyr:
Snön kom tillbaka! Detta firades med flera fina fjälläventyr! Under onsdagen tog jag några timmar ledigt för att hänga på ett gäng andra splitboardåkare för några riktigt trevliga åk i Ramundberget, på andra sidan jämtemot liftsystemet. Snön som hade kommit gjorde åkningen fantastiskt och det blev en riktig toppendag! Till slutet av helgen så började väderprognoserna än en gång peka på plusgrader. Lite stressad av det ville jag försöka hinna få in mer åkning i den fina snön som nu låg, vilket jag lyckades med. En morgontur både på lördag och söndag, bägge med liknande karaktär, hårt och avblåst på kalfjället men fint i skogen. 

Även då åkningen just på kaljället inte är toppen då det har blåst så mycket så ger det alltid en sån himla bra känsla att komma upp på fjället! Jag har lite blivit beroende av det.
​

Övrig reflektion:
Vädret. Jag spenderar mycket tid till att kolla vädret, fundera över vädret och oroa mig över vädret. Detta kanske inte är ett unikt beteende men det har definitvt eskalerat sedan vi flyttade upp till Funäsdalen och jag har fått smak på riktig vinter! Jag gillar verkligen vintern och jag blir på riktigt deprimerad när det helt plötsligt blir plusgrader och till och med regn.

Jag har dock förstått att det tyvärr är normalt att det skiftar en hel del, så det är något jag måste förhålla mig till, men det är lite svårt och sorgligt att det inte håller sig kallt hela tiden. Men om jag ska hitta något positivt i det så är det att det räcker med att vänta en vecka eller till och med två på att det ska komma ny snö nu när vi bor här. Det är inte slut på säsongen bara för att det är varmare några dagar.

Apropå splitboard, vinteräventyr och väder kan jag rekommendera denna film:​

Skrivet av Elin Hartelius

I Pace on Earth Podcast pratar jag och Johnny Hällneby (tillika min tränare) om motivation, med utgångspunkt i Self Determination Theory (SDT), den mest beforskade och accepterade motivationsteorin som finns idag. Vi vrider och vänder på begreppen och sätter dem i olika löparsammanhang. Jag hoppas att våra resonemang kan väcka reflektioner och tankar. Det gjorde det verkligen för mig!

Avsnittet hittar du HÄR.

​I Medical Running Podcast pratar jag och Stefan Bergsten generellt om ultra och hur sporten kan skapa värde för oss, långt mer än att få ett vältränat hjärta. Jag delar också med mig av min syn på träning och hur jag gör för att både jobb och träning ska bli hållbart.

Avsnittet hittar du HÄR.

Det är jättekul att höra om eventuella reflektioner eller tankar som poddarna väcker hos dig! Hör gärna av dig!

Drömmer mig tillbaka till Rondane, ett av 2022 års fjällopp. Bild: Tore Martin Søbak Gundersen

​Vi struntar i det där med träning den här veckan. Vi bara konstaterar att januari och februari lever upp till sitt rykte om att vara sjukmånader till 100 procent. Låt oss istället prata om något roligare. Och finns det något roligare än att leta upp och anmäla sig till nya lopp? Jag tror inte det. Därför är jag trots allt extra glad denna vecka då sommaren verkligen börjar ta form (tur att något kommer i form) efter anmälan till ytterligare ett drömlopp, nämligen Salomon Xreid Trollheimen.

Det är ett lopp som jag har sneglat på ganska många år nu och var väldigt nära att anmäla mig till 2021, men då satte Covid stopp för att ta sig in i Norge. I år är det tioende och sista gången som de ordnar loppet - och således sista chansen att delta. Ett hett tips om du letar efter ett häftigt fjällopp i början av sommaren! Det som gör loppet speciellt och det som har lockat mig sedan jag hörde talas om det för första gången, är att teamet bakom loppet varje år letar upp ett nytt spektakulärt område i Norge där de sedan drar en rutt på 11-13 mil och många höjdmeter därtill.

Känslan de har skapat är mer av ett äventyr i storslagen natur en av ett lopp. Det är en känsla som jag definitivt är lättsåld på. Kolla in deras hemsida och några av filmerna från tidigare år så förstår du nog vad jag menar. Valet av Trollhemien som årets destination är perfekt! Det ser ut som ett superhäftigt område och är sammtidigt i princip ett "hemmalopp" då det bara är drygt 3 timmar från Funäsdalen. Vi bor väldigt centralt om man gillar fjäll i allmänhet och norska fjäll i synnerhet.

Jag älskar verkligen nuet (förutom delen som inkluderar alla sjukdomar) med allt som jag kan göra och jag försöker leva så mycket här och nu som det går. Men med det sagt så är det ju också fantastiskt att ha såna häftiga äventyr att se fram emot och att ha som motivation att träna inför. 
​

Jag förstår varför vårvintern är mångas favorit

Veckan som var då, finns det inte något att säga om den? Träningspassen blev som sagt lätträknade men om jag ska nämna något så var onsdagens lunchtur på kalfjället helt underbar. Det var första gången jag åker längdskidor på ett helt stilla och soligt kalfjäll och fick känna på den där vårvinterkänslan som jag hört så många prata om. Den ser jag fram emot att stifta mer bekantskap med kommande månader.

Skrivet av Johan Hartelius

Första veckan på väldigt länge som har känts typ normal vad gäller träning. Jag var lite avvaktande i början samt att jag har försökt hålla mig till lugna pass för att fortfarande känna efter lite extra, men mängden träning motsvarar definitvit en bra träningsvecka. 
​

Även denna vecka bjöd på en hel del sol, som nu dessutom börjar att värma lite.

Träning:
​Under veckan blev det 11 pass fördelat på:

• 4 löpturer, totalt 44 km och 515 höjdmeter
• 5 pass längdskidor skate, total 79 km och 1220 höjdmeter 
• 1 tur med splitboarden på 8 km och 618 höjdmeter
• 1 pass styrketräning på 35 minuter

Många av passen blev av kortare karaktär för att få in när det passade, men veckan avslutades äntligen med ett långpass, dock inte löpning utan på ländskidor. 33 km med start hemifrån runt Funäsdalsberget, upp till Hållan och sen Lillåsslingan innan det bar av ner till Funäsdalen igen. Kul att testa rundan runt Funäsdalsberget, en tur jag länge tänkt att jag ska åka. Tyvärr vände vädret rejält under eftermiddagen vilket innebar kraftiga vindar, plusgrader och till och med en del regn. Inte alls roligt, det är ju så mycket trevligare när det är kallt och riktig vinter. Hoppas detta bara var en tillfällig miss av vädret och att det blir kallt och fylls på med ny snö igen. 

Som sagt så känns träningsmängden bra men nästa veckas mål blir att få in lite mer löpning och ytterligare ett styrkepass. Totalt 7 mil löpning vore bra för att verkligen komma igång med löpningen. Även mer höjdmeter hade det också varit värdefullt, kanske att det får bli någon mer topptur i träningssyfte för det. 
​

Fortfarande fin snö i veckan men under söndagens pass var det dystrare väder. Bilden närmast ovan visar den ända ljusglimten på de dryga 3 milen 

Äventyr
I lördags var det Elins tur att testa en topptur för första gången. Detta gjorde att jag fick planera in en topptur tidigt på lördagmorgon för att nästan hinna hem till barnen innan Elin gav sig iväg. Lite sjukdom här hemma samt att jag själv kände att det var nåt på gång gjorde att det definitiva beslutet att bege mig togs på morgonen, då jag som tur var kände mig pigg och frisk. Klockan 06:40 åkte jag mot Valles i Bruksvallarna som blivit lite av mitt "vanliga" ställe. Det går att parkera ganska högt så jag snabbt kommer upp på fjället, det är ofta bra snö och trevliga åk, väldigt fina vyer samt att det är både skoterled och längdspår i närheten vilket gör att det känns tryggt.

Att ge sig ut på topptur i gryningen och möta soluppgången på fjället är något jag drömt om sedan vi flyttade hit. Det kändes därför speciellt att parkera bilen samtidigt som det började ljusna borta i sydöst. Jag gick upp i ganska rask takt upp mot Ramundberget men stannade till lite då och då för att ta in vyerna, månen och solen som så sakta tog sig över horisonten.

Tre fina åk blev det. Åhh va jag gillar denna möjlighet att kunna få in en sån här fin tur och sedan ändå ha en hel dag kvar i backen. En mil längdåkning hann jag med på kvällen också. 
​

Speciell känsla att vara själv på fjället när solen går upp. Fler morgonturer kommer det definitivt att bli.

Skrivet av Johan Hartelius

​Inte bra, men bättre och bättre. Så sammanfattar jag veckan. Oavsett om det är att jag är påverkad av förkylningarna eller om formen helt enkelt bara är dålig, så känns det väldigt avlägset att kunna springa långt just nu. Jag blir mer och mer stressad för varje dag som går som jag inte kommer igång med träningen på riktigt.

Det är fortfarande långt till nästa lopp. Men två anledningar till att det ändå stressar och känns mer tråkigt än vad det borde göra:

1. Ännu en gång har det blivit minimalt med träning pga sjukdom under december och januari. Jag skulle så gärna vilja veta hur formen kan vara om jag fick fortsätta träna kontinuerligt även under december, januari och februari.
2. Min egna vetenskapliga studie på exakt en person tyder på att det går klart bättre efter en längre tids kontinuerlig träning. Detta bygger jag på att de lopp som har gått och känts bäst hittils har alla varit på sensommar eller hösten då jag har tränat bra under vår och sommar.

Men men, bara att hoppas att det fortsätter bli bättre nu. Och att jag förhoppningsvis inte har tappat så mycket som jag tror.
​

Varierande väder i veckan men en hel del sol mellan molnen

​Träning:
Denna vecka har enbart bestått av “känna av läget pass” för att försöka få en känsla för om jag är helt återställd eller inte. Inga riktiga pass. Maniskt har jag kollat på pulsen och hoppats att den inte ska gå upp mer än vanligt. Jag inser dock att jag dålig koll på vad som är “vanlig” puls för mig, men jag tycker att den fortfarande går upp lite väl högt för den ansträngning som jag tränar i. Löprundorna har gått i typ 5:45 tempo vilket inte borde ge en puls på mer 120 men där pulsen har legat 10-20 slag högre än det. De få längdturer jag tagit blir ju alltid tröskelpass... Först idag, söndag så kändes pulsen lite bättre igen.

Det har i alla fall varit väldigt bra för välmåendet att komma ut och röra på sig. Även om det har gått långsamt och känslan varit sådär så har det varit så skönt att vara ute mer igen.
​

Kunde inte hålla mig från en kort längdtur i torsdagens soluppgång, trots att det alltid ger ganska hög puls

​Äventyr:
Onsdagen bjöd på finaste möjliga väder, strålande sol, vindstilla och 10 - 12 minusgrader. Jag tog en kort löptur på lunchen vilket frambringade en känsla av att jag måste ut mer idag! Efter en del funderingar kring om det passade att ge mig iväg samt vart jag i så fall skulle bege mig, så bestämde jag mig för att testa en topptur i Hamra Syd för första gången. Det känns som ett perfekt ställe för en kortare tur med tanke på närheten till parkering samt att leden är utstakad. 

På vägen dit såg jag hur solen fortfarande lyste på topparna men insåg att det blir gränsfall att hinna upp och se solnedgången. Jag parkerade vid Hamra Livs och gav mig iväg så fort jag kunde och med hyfsat rask takt jagade jag efter solen upp längs den preparerade leden. Det räckte inte riktigt till solnedgången men däremot en magiskt lila himmel på ett helt stilla fjäll. Sådana här stunder kan jag bli stående länge och förundras över hur vackert det är och hur lyxigt det är att få uppleva detta en eftermiddag en vanlig vardag.

​

Det är svårt att bege sig ner en kväll som denna

​Äventyr kombinerat med träning:
Det blev en till tur med splitboarden under veckan. På söndag eftermiddag gick jag och Daniel upp från Lillåsvallen som ligger strax innan Ramundberget. Jag har svårt att bestämma om det var äventyr eller träning men det var nog definitivt både och. 4 vändor upp och ner vilket gav nästan 900 höjdmeter, mer höjdmeter än på väldigt länge. Dessutom i (för mig just nu) ganska högt tempo gjorde att det blev rejält flåsigt. Lite extra äventyrligt blev det också då vinden ökade för varje åk. När jag satt ner och skiftade till åkläge efter tredje åket så hann det bildas ett fint lager is på kinden och nacken, samt att jag fick gräva fram bindningarna som har täckts med snö. Bra träning att behöva fixa bräda och bindningar när det är lite mer utmanande väder.

Trevligt sällskap och åkning som var klart över förväntan! Perfekt avslut på veckan.
​

Skiftet mellan gå och åkläge tar sig men tar fortfarande lite tid, framförallt när vinden ligger på.