Vecka 8 - Jag behöver en tränare!

Skrivet av Johan Hartelius

Häftig utsikt från Anåfjället

​Tidigare brukade jag bedömma en träningsvecka i stort sett utifrån antalet kilometer jag lyckats få till, samt till viss del höjdmeter också.

• 70 km löpning = godkänt
• 80-90 km löpning = helt ok eller till och med bra
• 100 km eller mer = en väldigt bra vecka!

Nu är det svårare. Denna vecka har jag kunnat träna på obehindrat igen och när jag sammanfattar veckan så har jag:

• Sprungit 71 km
• Åkt 31 km längd
• Toppturat nästan 6 timmar vilket resulterade i en distans på 29 km och 1800 höjdmeter

Det är många timmar, fler än vad jag egentligen tänker är rimligt att lägga på träning. Men trots det är känslan ändå att jag precis har kommit upp i en rimlig nivå av träning för att bibehålla den kondition som jag har och känna mig till freds. Det funkar inte riktigt att känna så. Antingen får jag helt enkelt gå över till att i princip bara springa för att då enklare kunna mäta, men det vill jag inte då jag älskar kombinationen av alla aktiviteter. Eller får jag hitta ett sätta att förhålla mig till och räkna in alla aktiviteter som träning. Jag vet bara inte riktigt hur?
​

Tisdagen bjöd på härlig längdåkning på kalfjället i solsken samt även lite i moln som gav ett magiskt ljus över Hamrafjället

​Träning:
Apropå det som jag skriver ovan så är jag ändå väldigt glad över att ha kunnat träna så pass bra i veckan. Det känns nästan som att det varit första veckan i år där det till och med har gått lite framåt. Äntligen är träningen och uppladdningen inför kommande säsong igång! Jag lade till och med in lite backträning igår, även om det var just lite. Det är något som jag ska försöka få in mer regelbundet framöver. 

Fin snö i skogarna på veckans splitboardturer

Äventyr:
Snön kom tillbaka! Detta firades med flera fina fjälläventyr! Under onsdagen tog jag några timmar ledigt för att hänga på ett gäng andra splitboardåkare för några riktigt trevliga åk i Ramundberget, på andra sidan jämtemot liftsystemet. Snön som hade kommit gjorde åkningen fantastiskt och det blev en riktig toppendag! Till slutet av helgen så började väderprognoserna än en gång peka på plusgrader. Lite stressad av det ville jag försöka hinna få in mer åkning i den fina snön som nu låg, vilket jag lyckades med. En morgontur både på lördag och söndag, bägge med liknande karaktär, hårt och avblåst på kalfjället men fint i skogen. 

Även då åkningen just på kaljället inte är toppen då det har blåst så mycket så ger det alltid en sån himla bra känsla att komma upp på fjället! Jag har lite blivit beroende av det.
​

Övrig reflektion:
Vädret. Jag spenderar mycket tid till att kolla vädret, fundera över vädret och oroa mig över vädret. Detta kanske inte är ett unikt beteende men det har definitvt eskalerat sedan vi flyttade upp till Funäsdalen och jag har fått smak på riktig vinter! Jag gillar verkligen vintern och jag blir på riktigt deprimerad när det helt plötsligt blir plusgrader och till och med regn.

Jag har dock förstått att det tyvärr är normalt att det skiftar en hel del, så det är något jag måste förhålla mig till, men det är lite svårt och sorgligt att det inte håller sig kallt hela tiden. Men om jag ska hitta något positivt i det så är det att det räcker med att vänta en vecka eller till och med två på att det ska komma ny snö nu när vi bor här. Det är inte slut på säsongen bara för att det är varmare några dagar.

Apropå splitboard, vinteräventyr och väder kan jag rekommendera denna film:​