Skrivet av Johan Hartelius När jag drömt om att bo i fjällen så har jag drömt om att ha möjligheten att kunna ge mig ut en halvtimme, timme en vardagsförmiddag när det under natten har snöat för fullt och ligger 1 -2 decimeter nysnö i backen eller när det är en strålande solig morgon och alldeles nypistat. Jag har drömt om att kunna ge mig ut på topptur en eftermiddag efter jobbet för att ta något åk i solnedgången eller att ha en hel dag bara för att kunna gå upp och åka ner i orörd snö så mycket jag bara orkar. Jag har även drömt om riktig vinter så det går att åka längdskidor alldels runt hörnet. Är det ens möjligt att införliva en sådan dröm? Det verkar så, denna vecka var det som att allt föll på plats. Måndag till torsdag snöade det om vart annat och gav fantastiska möjligheter till fina morgonåk på Funäsberget, med nysnö uppe på den nypistade snön. Lagom till att helgen närmade sig vände det och fredag, lördag och söndag visade STOR sol och vindstilla! Det var upplagt för en riktigt bra helg! Längdåkning i solnedgång på Röstberget med Funäsberget och Skarvarna i bakgrunden och söndagmorgonens nypistade backar. Träning: Då förkylningen satt kvar en del så är detta inte heller någon vecka som ger något bestående avtryck gällande träning. Måndag till onsdag blev det helvila för att sen smygtarta med träningen lite på torsdag, en mil väldigt lugn skate uppe vid Hållan. Inte så mycket träning men väldigt bra för välbefinnandet att få komma ut och åka lite igen i det fina vinterlandaskap som råder just nu. Först på lördag eftermiddag tyckte jag det kändes tillräckligt bra för att köra en mil på Röstberget med, vad som var planerat att bli med lite högre ansträngning, men som i själva verket blev i ganska hög ansträning. Jag ska inte skylla från mig men det var många faktorer som låg bakom att det blev lite för jobbigt. Dels var jag så sugen på att åka en riktig runda igen, dels så är det 100% uppför hela tiden (lite konstigt på en rundslinga kan tyckas) vilket gör att min puls är i princip max så fort jag försöker åka och till sist så var det en så vacker kväll så det gick inte att hålla tillbaka inspirationen och motivationen. Veckan fick avslutas med en ytterligare lite längre skatetur, 19 km upp till Hållan via Vivallsleden och sen tillbaka förbi Söromsjön. De pass som jag fick till har känts halvbra, både konditonsmässigt men även tekniken i skate. 0 km löpning blev det. Så jag hoppas på en bättre träningsvecka kommande vecka! Veckans första längdtur blen en väldigt lugn mil uppe vid Hållan på torsdagen Äventyr: Som sagt så visade sig vädret från sin allra bästa sida detta veckoslut och jag kunde inte hålla mig till lördag för att ge mig ut utan bestämde mig för en första topptur redan på fredag eftermiddag. Jag parkerade där vinterleden upp på Anåfjället börjar och (efter lite tvekan pga rapporter om järv i spåret) begav mig längs leden in mot skogen som leder vidare upp på fjället. Efter att ha gått i ca 45 min var jag uppe så långt som jag hade tänkt. Ingen människa och inte ett spår i den senaste snön sågs till, vilket gav en speciell känsla framförallt när det började skymma lite. Det var både lite skämmande men samtidigt mäktigt att vara högt uppe på ett fjäll på vintern helt själv. Efter att ha njutit av vyerna och ensamheten ändrade jag till åkläge och begav mig ner i den orörda snön och fick ett riktigt härligt åk med den sista solen i ögonen. Spåren efter jag gått med spliboarden på väg upp mot Anåfjället, med Funäsbergets skidbackar i bakgrunden Lördag hade jag bestämt med en ny bekantskap samt hans vän, som båda också åker splitboard och bor här i Funäsdalen, att vi skulle ses vid Walles för att ge oss ut på topptur på fjällen runt Ösjödalen. Termometen visade -19 på vägen dit men så fort vi började gå och kom upp en bit på fjället så ökade temperaturen vilket i kombination med den strålande solen gjorde att vi pratade om hur det kändes som en vårvinterdag, helt underbart. Vinden lyste dessutom glatt med sin frånvaro så även uppe på kalfjället var det behagligt. Åken blev på samma sluttning som förra helgen men den snö som kommit under veckan blev åken ännu bättre denna helg! Reflektioner: Denna vecka var på många sätt helt perfekt, eller den var helt perfekt. Jag har fått mer vinterupplevelser och intryck än jag vanligtvis får på ett helt år. Oändliga vyer över mäktiga berg, vykortsvackert snöklädda omgivningar var man än vänder blicken, den mest fantastiska solnedgång jag någonsin varit med om och strålande sol på ett vindstilla kalfjäll, samt inte att glömma, trevliga möten med både nya och relativt nya bekanta. Allt detta har jag njutit otroligt mycket av, det är som sagt precis det jag drömt om, men det är också lite svårt att ta in allt. Huvudet har snurrat mer än någonsin, både för att processa allt häftigt som jag har upplevt, men också för att det finns såna oändliga möjligheter här. Det finns alltid nya längspår att testa, man kan alltid gå lite längre bort med spliboarden och de större äventyren lockar och pockar. Under veckan har jag reflekterat över att det är en konst att "vara nöjd" när det finns oändligt av det man vill ha. Var drar man gränsen? En nyvunnen vän skrev för ett tag sedan: "Att bo i fjällen betyder att man måste lära sig att hantera möjligheterna till äventyr. Det går inte att bete sig som en turist varje dag! Särskilt inte nu när hypen ligger över byn och nya skidspår öppnas varje dag". Det är så sant och defintivt något som jag behöver träna på. Finväder på lördagens topptur
0 Comments
Leave a Reply. |
Details
|