Skrivet av Johan Hartelius Veckorna flyter samman, jag behöver fundera lite över hur träningsveckorna sett ut. Det brukar vara lite så den här tiden på året. Det är mycket som händer på alla fronter, samtidigt som det är nu som formen verkligen ska sättas inför säsongen. Men när jag tänker efter så var det väldigt stora kontraster som kom att spegla dessa två veckor. På måndag morgon begav jag mig iväg tidigt och åkte 23 km längdskidor på skaren och vyerna talade fortfarande om att det var vinter för fullt! Samma vecka, olika möjlighet till aktiviteter. På onsdagen däremot bar det av söderut och jag insåg ganska snabbt att våren har kommit längre i andra delar av landet än Funäsdalen, mycket längre. Väl framme i Göteborg så var det så där fantastiskt vårgrönt som det är i maj. Grönt och dessutom torrt! Svårt att tänka att jag åkte skidor bland snöklädda berg för två dagar sedan. Jag insåg att jag nu äntligen kommer att ha möjligheten att springa på torra fina stigar igen och det slog mig också hur länge sedan det var jag gjorde det senast. Lyckades nog pricka in några av de allra bästa dagarna i bokskogen. Grönt men fortfarande massa härligt ljus. Jag har känt en viss stress över att det inte har blivit någon löpning på stig på så länge då jag verkligen behöver den träningen. Men samtidigt har det varit en häftig känsla att ha fått längta och bygga upp ett så stort sug efter det, jämfört med en vanlig vinter då det går att springa på stigar hela året runt, med enda skillnaden att det är lite blötare på vintern. Sommarkväll på landet! Då jag var nere i Göteborg primärt för jobb så var både dagar och även en del kvällar uppbokade. Men på fredag efter jobbet lyckades jag äntligen ta mig ut på en runda i området Guddehjälm strax väster om Ytterby. Ett område som tills nyligen varit okänt för mig trots att det jag varit mycket i Ytterby. Väl där kunde jag inte förstå hur jag kunnat missa det tidigare. Det är visserligen är det inte så stort, men så fint och verkligen värt att besöka! Förmodligen lyckades jag pricka in den allra bästa tiden att vara i en bokskog också, löven hade slagit ut men bara så där lagom så det fortfarande var ljust i skogen. Levde löpturen som jag väntat på så länge upp till förväntningarna då? Ja, verkligen och mer där till! Att med pigga ben springa på torra fina stigar är verkligen bland det bästa som finns! Drömmig stig i Vättlefjäll Vistelsen fortsatte även veckan därpå och jag försökte få in så mycket stiglöpning som jag bara kunde. Måndag, tisdag och onsdag blev det olika varianter på pass i samma område igen utanför Ytterby, rundor på mellan 12 och 17 kilometer. På torsdagen hade jag dock planerat in ett ”kvalitetpass”. 2 varv på Vättlefjällsleden, totalt ca 45 km och 1000 höjdmeter till väldigt stor del fina kuperade stigar. Jag startade 08:30 och känslan var bättre än väntat, trots att jag hade sprungit en del under veckan redan. Första varvet flöt på bra samt ungefär halva andra varvet. Det här kändes bra och ingav hopp! Benen hade inte helt glömt hur det är att springa på stigar trots det långa uppehållet. När jag hade ca 1 mil kvar på rundan började dock benen känna av en hel del och sista biten blev jobbigare och jobbigare. Jag har lite blandade känslor efter passet. Jag är väldigt glad över att det kändes bra så pass länge, det gick ändå i hyfsat snabbt tempo så det är inte konstigt att det inte kändes bra hela passet. Men när det väl började kännas mer i benen så kändes det snabbt ganska mycket mer i benen. På ett sätt som fick mig att tänka på vissa lopp förra året som inte alls kändes bra. En tanke / känsla som skrämmer en del.... Men det gjorde i alla fall planen klar för kommande månad. Så mycket löpning på stigar som det bara går samt även massa backträning! Stigar stigar stigar var fokus!
0 Comments
Leave a Reply. |
Details
|