Skrivet av Johan Hartelius Längre pass och äventyr. Jag kände alltmer för att ge mig ut på äventyr eller i alla fall en längre runda. Vet inte om det kan ha något att göra med att 99% av vinterns löprundor har sett i princip exakt likadana ut. Ett varv runt sjön och / eller ett varv runt Ljusnedal. Visserligen så har ju variationen bestått av längdskidor, snowboard och toppturer i stället, men nu så är det just löpning som lockar otroligt mycket. Jag bestämde mig därför att till helgen så måste det bli någon lite ”annorlunda” runda eller pass. Helgen blev reviderad till fredag eftermiddag i stället, vilket kändes väldigt skönt för att kunna ta helgen som den kommer. I brist på stigar så är favoriten just nu (ok, det har blivit några % rundor som inte varit runt sjön) att springa upp mot Flatruet. Det är en väg som är bra på många sätt. Det är typ ingen trafik, det är trevligt underlag, en del kuperat men framförallt så är omgivningarna helt fantastiska. Först Anåfjället på höger sida som följer med en nästan hela rundan. Ytterligare en bit upp mot Flatruet dyker fjällen upp ett efter ett västerut, Storaxhögen bredvid Mittåkläppen och längre bort i fjärran Helagsmassivet. Att springa här en klar dag är verkligen njutfullt. Jag satte som mål för rundan 20 km bort och 20 km tillbaka men lät tempot få bli utifrån hur det kändes. Det har känts bättre den senaste veckan men ändå lite oklart. Jag kom i väg och kilometrarna rullade på helt ok. Efter 20 – 25 km brukar benen ändå göra sig till känna men idag var det som att det gick oförskämt lätt att springa. Farten låg i 4:40-4:50 tempo och jag väntade på att det skulle börja ta emot. Men det blev inte riktigt som vanligt, framför allt låren kändes mindre påverkade än de brukar. Jag hoppas det är ett gott tecken men det blir intressant att se när det blir rundor som inte är lika lättlöpta framöver. Ingen mer nysnö denna vecka men det som kom veckan innan finns det fortfarande gott om så, även om löpning är det som just nu lockar mest så finns ändå där en liten stress att hinna med lite mer vinteraktiviteter innan vintern helt är slut. Jag hade dock lite svårt att bestämma mig vad jag skulle göra vilket slutade med att det fick bli en kombination. Längdskidor från Hållan upp till Malmbäcksstugan, med splitboard på ryggen, för att där byta till just splitboarden och gå två vändor upp på Lillskarven. Vädret var så där drömmigt som jag bara hoppats få uppleva någon gång under vintern, men som jag nu har fått uppleva gång efter annan. Efter andra åket när jag bytt tillbaka till skatepjäxorna igen kunde jag inte ta mig därifrån utan blev sittandes på den tomma uteserveringen vid stugan. Efter ett tag började jag prata med en annan som också var uppe och njöt av denna eftermiddag och vi kom fram till att om det inte var så att det är fint i hela landet denna tid på året, så folk inte vill åka hemifrån, så skulle detta kunna vara en tid med mycket folk mer här uppe. Det är verkligen fantastiskt att vara på fjället med solen som värmer och kvällar som är ljusa, samtidigt som det fortfarande går att njuta av flera olika vinteraktiviteter. Nästa vecka blir det med stor sannolikhet stigpremiär då jag ska resa söderut. Det ser jag fram emot!
0 Comments
Leave a Reply. |
Details
|