"Kamlöpning", så bra som det blir just nu. Underbart i alla fall att var uppe på fjäll med löparskorna! Jag vet inte hur många gånger som jag har tänkt "idag tar jag en vilodag, eller i alla fall nöjer mig med morgonens styrkepass / topptur / längdtur". För att sedan antingen på egen hand känna att kanske "borde" jag ändå gå ut och springa. Eller att Elin har frågat om jag ska följa med ut på en runda och jag då inte kan säga nej när jag väl tänkt att jag skulle kunna hänga med ut. Detta beteende är ju både bra och dåligt. Bra för att jag får ju in fler kilometer löpning än vad jag skulle fått om jag vilade alla gånger jag tänkt det. Dåligt för att det är ett ganska ångestdrivet beteende... När jag väl har tänkt att jag skulle kunna gå ut så blir det omvänt, det blir ingen "bonusrunda" om jag går ut och springer utan istället tänker jag att om jag inte springer så har jag missat en runda. Varför kommer jag och tänka på det nu då? Under söndagen var jag ute och toppturade i nästan 6 timmar, vi gick 14 km och över 1000 höjdmeter. Jag bestämde mig för att detta är dagens träning, när jag kommer hem så ska jag njuta och ta det lugnt. Jag hade nog dock pratat om att springa efter, men trodde inte då att det skulle bli en så lång tur. Väl hemma så frågade Elin om jag skulle med ut och springa innan vi fixade mat. 10 minuter senare var jag ombytt för att ge mig ut och spring. Under de 10 minutrarna hade alla tankar som jag beskriver ovan hunnit processas. Hur ska jag då göra för att det ska bli färre tillfällen då jag hamnar i denna situaiton då jag behöver fundera och ta beslut om jag ska träna eller inte?
Blandat skoterspår och ospårad löpning. Mer av det framöver. Träning: I och med söndagens "extra" löptur på drygt 15 km blev det en bra träningsvecka som innehöll ett riktigt bra och roligt pass på fredagen. Jag gav mig iväg på en tänkt asfaltsrunda men hade kanske undermedvetet bestämt att det skulle bli ett lite annorlunda runda. Vädret var dessutom fantastiskt så suget att ta mig högre upp fanns där ocskå. Jag struntade därför att svänga höger efter Kåvan mot Ljusnedal och sprang istället rakt fram och sen höger på grusvägen i riktning mot Flatruet. Efter ca 7 km var jag framme vid Anåfjällets vinterparkeringen där jag inte kunde låta bli att testa hur det var att springa på skoterspåret upp mot just Anåfjället. Det gick bra så löpturen fortsatte upp längs med skoterspåret, sicksackandes mellan folk som satt och hade det skönt i solgropar och sällskap som tagit med hela gasolgrillen upp på fjället, till de första högre topparna. Tiden samt skoterspåret räckte inte till för att fortsätta hela vägen upp, men det var underbart att springa upp på ett fjäll igen. Jag börjar längta mer och mer efter det! Det ingav också en viss gnutta hopp, att just kunna springa hela vägen hemifrån upp på fjället, drygt 500 höjdmeter, i ett svek utan att behöva pausa. Kanske att benen är i ok form trots att det blivit en hel del alternativ träning till löpning under vintern. Totalt blev det 75 km löpning denna vecka och 25 km längdskidor och en topptur. Mer om den nedan. Kallsnö och en väldigt blå himmel vid Skarvarna Äventyr: Söndagen visade strålande sol, därefter såg inte prognosen lika lovande ut längre. Detta bidrog till att jag blev väldigt sugen på äventyr, gärna ett långt äventyr! Och ett långt och riktigt bra äventyr blev det. Från fjällparkeringen vid Andersborg gick turen mot Skarvarna. Först upp på Lillskarven för att åka ner samma åk som jag åkte ner för några veckor sedan, kul åk men aningen hårdare snö denna gång. Efter det gick vi upp igen men åkte istället ner mellan Lill- och Storskarven och fick ett åk med kall och fin snö, väldigt otippat att hitta ett så bra åk efter det varma fina vädret som varit. Underbart! En lätt lunch senare testade vi ett åk på sidan av Storskarven för att sedan ta oss tillbaka igen via Lillskarven ner till Malmbäcksstugan igen. Det blev en riktigt bra topptursdag!
0 Comments
Leave a Reply. |
Details
|