 "Kamlöpning", så bra som det blir just nu. Underbart i alla fall att var uppe på fjäll med löparskorna! Jag vet inte hur många gånger som jag har tänkt "idag tar jag en vilodag, eller i alla fall nöjer mig med morgonens styrkepass / topptur / längdtur". För att sedan antingen på egen hand känna att kanske "borde" jag ändå gå ut och springa. Eller att Elin har frågat om jag ska följa med ut på en runda och jag då inte kan säga nej när jag väl tänkt att jag skulle kunna hänga med ut. Detta beteende är ju både bra och dåligt. Bra för att jag får ju in fler kilometer löpning än vad jag skulle fått om jag vilade alla gånger jag tänkt det. Dåligt för att det är ett ganska ångestdrivet beteende... När jag väl har tänkt att jag skulle kunna gå ut så blir det omvänt, det blir ingen "bonusrunda" om jag går ut och springer utan istället tänker jag att om jag inte springer så har jag missat en runda. Varför kommer jag och tänka på det nu då? Under söndagen var jag ute och toppturade i nästan 6 timmar, vi gick 14 km och över 1000 höjdmeter. Jag bestämde mig för att detta är dagens träning, när jag kommer hem så ska jag njuta och ta det lugnt. Jag hade nog dock pratat om att springa efter, men trodde inte då att det skulle bli en så lång tur. Väl hemma så frågade Elin om jag skulle med ut och springa innan vi fixade mat. 10 minuter senare var jag ombytt för att ge mig ut och spring. Under de 10 minutrarna hade alla tankar som jag beskriver ovan hunnit processas. Hur ska jag då göra för att det ska bli färre tillfällen då jag hamnar i denna situaiton då jag behöver fundera och ta beslut om jag ska träna eller inte?
Blandat skoterspår och ospårad löpning. Mer av det framöver. Träning: I och med söndagens "extra" löptur på drygt 15 km blev det en bra träningsvecka som innehöll ett riktigt bra och roligt pass på fredagen. Jag gav mig iväg på en tänkt asfaltsrunda men hade kanske undermedvetet bestämt att det skulle bli ett lite annorlunda runda. Vädret var dessutom fantastiskt så suget att ta mig högre upp fanns där ocskå. Jag struntade därför att svänga höger efter Kåvan mot Ljusnedal och sprang istället rakt fram och sen höger på grusvägen i riktning mot Flatruet. Efter ca 7 km var jag framme vid Anåfjällets vinterparkeringen där jag inte kunde låta bli att testa hur det var att springa på skoterspåret upp mot just Anåfjället. Det gick bra så löpturen fortsatte upp längs med skoterspåret, sicksackandes mellan folk som satt och hade det skönt i solgropar och sällskap som tagit med hela gasolgrillen upp på fjället, till de första högre topparna. Tiden samt skoterspåret räckte inte till för att fortsätta hela vägen upp, men det var underbart att springa upp på ett fjäll igen. Jag börjar längta mer och mer efter det! Det ingav också en viss gnutta hopp, att just kunna springa hela vägen hemifrån upp på fjället, drygt 500 höjdmeter, i ett svek utan att behöva pausa. Kanske att benen är i ok form trots att det blivit en hel del alternativ träning till löpning under vintern. Totalt blev det 75 km löpning denna vecka och 25 km längdskidor och en topptur. Mer om den nedan.
Kallsnö och en väldigt blå himmel vid Skarvarna Äventyr: Söndagen visade strålande sol, därefter såg inte prognosen lika lovande ut längre. Detta bidrog till att jag blev väldigt sugen på äventyr, gärna ett långt äventyr! Och ett långt och riktigt bra äventyr blev det. Från fjällparkeringen vid Andersborg gick turen mot Skarvarna. Först upp på Lillskarven för att åka ner samma åk som jag åkte ner för några veckor sedan, kul åk men aningen hårdare snö denna gång. Efter det gick vi upp igen men åkte istället ner mellan Lill- och Storskarven och fick ett åk med kall och fin snö, väldigt otippat att hitta ett så bra åk efter det varma fina vädret som varit. Underbart! En lätt lunch senare testade vi ett åk på sidan av Storskarven för att sedan ta oss tillbaka igen via Lillskarven ner till Malmbäcksstugan igen. Det blev en riktigt bra topptursdag!
0 Comments
Skrivet av Johan Hartelius  Det har ju pratats mycket om den där magiska vårvintern - när dagarna är längre och solen värmer - och förväntningarna inför första våren i Funäsdalen har varit höga. Ofta är det i april dessa dagar inträffar, men i år var det vecka 13 det hände. Tror knappt jag har varit med om en vecka som denna. Sju dagar utan ett moln eller någon vind att tala om (i princip så överdriver jag knappt någonting). Nätterna och morgnarna var kalla, rejält kalla med temperaturer på runt minus 20 grader för att sen nästan leta sig upp mot 0:an på dagen. Detta gav ju en lätt stressad själ just ett lite extra stresspåslag, hur ska jag hinna utnyttja detta på bästa sätt? Det blev till att lägga typ all ledig tid på utomhusaktivitet:
Puuhh, på söndag kväll kände jag mig rätt så färdig....
Vyer och mycket blått från topptur och från längdtur Träning: Det är tur att fritidsintressen, dvs att till stor del vara ute, och träning går hand i hand. Det gjorde att förra veckan blev den mesta träningsveckan i år med totalt 87 km löpning, 28 km längd och toppturer på det. Det känns riktigt bra (även om det inte känns riktigt bra i benen just nu) att få in okej med volym men framförallt att jag fick in både ett backpass och ett långpass. Det var den längsta rundan sedan Kullamannen i början på november, så det var verkligen på tiden! Målet framöver är att få in backpass och ett längre pass varje vecka. Det kommer även bli längdåkning ett tag till men löpningen känns viktigare och viktigare.
Långpass upp till Flatruet i kvällssolen
Tjoho! Träning och sol! Svårt att hitta något att klaga på denna vecka (om man bortser från lite många plusgrader i mitten av veckan samt ett knä som inte är helt hundra än). Äntligen en vecka med en okej träningsmängd där också en del av passen genomfördes på några av alla de magiska platser som finns häromkring.  Träning: Det blev ungefär lika fördelning av de två huvudaktiviteterna löpning och längd, men med aningen fördel längd. Dels då det var såna otroligt fina dagar så jag kände att jag verkligen ville upp på kalfjället och dels då det känns lite skonsammare för knät. Denna vecka fick jag till ett backpass igen längs med vägen utanför där vi bor. Backar är en av de sakerna som stressar mest inför säsongen så det känns skönt att få in något sånt pass ibland. Det hade varit ännu bättre om det var trail och en längre backe men då det fortfarande är en hel del snö så får detta vara gott nog så länge. Hoppas det går att trampa upp någon stig i en backe snart. Jag får utforska det under kommande vecka. Totalt blev det:
Stilla kväll på kalfjället gör gott Upplevelser: Det var ju som sagt dagar denna vecka då jag verkligen ville ut på fjället och det är ju fantastiskt då det går att kombinera upplevelse med träning i form av längdåkning. I tisdags var det en sån dag och efter jobbet tog jag bilen upp till Hållan där jag parkerade och skidade upp i riktning mot Malmbäckstugan. Väl uppe på kalfjället så blev det nästan 24 km med helt otroliga vyer som skiftade vartefter jag åkte. Första biten med Skarvarna i fonden och Helags längre bort i norr för att sen komma över krönet där Hamrafjället och Småhamrararna visar upp sig för att sedan skida mot Skenörsfjället och med Skarsfjället i fjärran. Denna miljö, nästan vindstilla och i princip ensam är en upplevelse jag nog aldrig kommer tröttna på. Jag är otroligt tacksam över att kunna få det en vanlig vardag. Jag är även ganska stressad, som jag sagt många gånger förut, då jag vill fånga precis alla såna här dagar. Vilket är svårt. Veckans andra "wow-upplevelse" var i fredags då det var dags för topptur på Lillskarven för första gången. Prognosen skiftade väldigt mycket ända in i det sista men hade tyvärr ändrats till att bli mer moln ju mer det närmade sig. När vi väl begav oss från fjällpareringen så var det i alla fall lite skiftande väder, inte helt grått. Efter en ganska lång anmarch var vi äntligen nästan på toppen av Lillskarven. Precis lagom till dess klarnade det upp en aning och ljuset blev mycket bättre för åkningen ner. Vi bestämde oss för att åka i "grytan" mitt på Lillskarven och då vi var först där efter senaste snöfall, så var det helt ospårat. Åket var väldigt härligt, längre och mer känsla av "stort berg" än jag trott det skulle vara. Temperaturen hade stigit och visade nu plusgrader men snön var ändå väldigt trevlig. Det var mitt första men definitivt inte sista åk på Skarvarna.
Topptur i lite lägre terräng är fint, men det är något speciellt med att komma upp över trädgränsen. Reflektion: Veckans reflektion är att det är svårt att komma på någon ny reflektion när det enda jag reflekterar över är att jag vill träna ännu mer. Och det är samma reflektion som jag haft tidigare. Framförallt vill jag springa mer, gärna backar och icke asfalt, för att förbereda mig inför sommaren som närmar sig. Kanske reflektionen blir att jag undrar om jag alltid kommer känna att jag inte tränar tillräckligt. Efter "vanliga" standardrundan nu på vintern som är 12-13 km kan jag ofta känna att det knappt gills som träning och att jag funderar direkt på om jag kan få in något mer så att jag har "tränat på riktigt" Den här veckan var dock ett steg i rätt riktning jämfört med de två tidigare veckorna. Men att inte knät är helt hundra påverkar definitivt känslan till det negativa. Skrivet av Johan Hartelius  Vyer från "standardrundan" runt sjön "Redan fredag imorgon??!!" tänkte jag i torsdags kväll. Veckan hade inte alls varit som jag hade hoppats, det kändes knappt som att den hade börjat. I alla fall rent träningsmässigt. Den "skada" som jag drog på mig i knät söndagen innan betedde sig lite konstigt. Jag tyckte jag slog i knät och det var just knät jag var orolig för men det var istället smalbenet som övergick till att bli det som gjorde ont. Det typ molvärkte vilket är en smärta som jag inte är van vid och inte riktigt vet om det är dåligt att träna med eller om det inte gör någon skillnad.  Topptur Jag bestämde mig i alla fall för att vila inledningsvis. Först på onsdag gav jag mig på ett första försök till aktivitet. Då det kommit en del ny snö så stod eftermiddagstopptur på schemat. Vi begav oss till Walles fjällparkering och började gå upp mot Ramundberget. Fin snö, ganska fin eftermiddag, men ganska blåsigt högre upp skulle man kunna sammanfatta de åk vi gjorde innan det började mörkna och var dags att bege sig hem för kvällen. Härligt att det är så ljust nu så det går att få till lite längre utflykter jobbet! Väl hemma så kändes dock benet halvbra igen. Torsdagen fick därför bli ytterligare en vilodag innan jag återigen smög igång träningen med 2 * 5 km löpning på fredagen. Inte superbra känsla på de passen men det kändes inte som att benet blev sämre av det i alla fall. Lite mer hoppfullt gav jag mig in i helgen utan några direkta planer, det som blev fick ske spontant. På lördag morgon åkte vi till Tänndalen för att titta på när Max skulle åka Friåknings SM. Jag packade med längdskidorna om det skulle bli läge att ta en tur. Det blev ingen tur där men när tävlingen var över och vi kände oss nöjda så bestämde jag mig för att åka skidor tillbaka.
På väg upp mot Storkläppen för att hjälpa till och reka inför lördagens Friåknings SM för juniorier Jag gav mig av i riktning mot Funäsdalen men vid varje korsning var det något som sa till mig: "Ska du verkligen bara åka raka vägen hem, det är väl tråkigt". Det gjorde att det blev först en avstickare över Tännån en bit innan Tänndalen med en extra liten stigning, sen ytterligare en upp mot Lillskarven och Malmbäcksstugan vilket gav en rejäl extra stigning, över 200 höjdmeter, för att sedan åka några kilometer i igendrivna spår på kalfjället. Efter ca 20 km kom Vivallskorsningen där man antingen kan åka rakt fram mot Eriksgården eller vänster mot Järvåsflon och sen runt Funäsberget. Då jag inte planerat någon av avstickarna hade jag ingen energi eller vatten med mig och jag började känna mig lite låg, men då väl tanken hade kommit hade jag svårt för att inte fullfölja den. Mot Järvåsflon och runt berget! Det gick okej men efter att ha kämpat upp för sista backen på Röstberget fanns inte mycket energi kvar. Nästan 36 km i ett svep blev det, vilket är min längsta tur hittills (även om det är en "snäll" tur då den startar högre än den slutar).  Trevligt med lite kalfjäll på turen på hem från Tänndalen, även om spåren var delvis igenblåsta Söndagen bjöd på fin solig morgon och jag fortsatte träningen med 15 km löpning runt Funäsdalssjön och förbi Ljusnedal. Helgen räddade verkligen veckans träning än en gång, men jag hoppas så innerligt att det kan få bli en hel vecka med bra träning kommande vecka. Tiden flyger iväg och det står inte på förrän det är dags för de första tävlingarna! Skrivet av Johan Hartelius En vecka med mer fokus på det sociala än på träning. Träningen är ju väldigt viktigt och jag vill få in så mycket som möjligt. Men denna vecka från måndag till fredag var jag nere i Göteborg på jobb, vilket var länge sedan nu, så jag bestämde mig för att det fick bli träning i mån av tid och möjlighet.  Soluppgång över Rådasjön i Mölndal. Även då jag inte planerat något angående just träning så hade jag ändå sett fram emot att få springa lite på barmark efter ganska många månader av snö här nu. Så blev det inte, jag lyckades tajma in årets snöväder i Göteborg så det vara bara att fortsätta på samma underlag som jag nu är van vid. Två morgonrundor fick jag till vilka jag lyckades pricka in när det inte snöade, utan istället i väldigt fina soluppgångar. Ingen barmarkslöpning denna gång men omväxlande omgivningar att springa blev det i alla fall. Benen kändes dessutom pigga och glada.
Inte mycket barmark i Göteborg heller... Hur kändes det att vara "fjällifrån" denna gång då? Även då det var vinter i söder så blev längtan efter fjäll stor! Väl hemma igen, vilket var lagom till helgen, begav vi oss ut hela familjen på lördagen på fjället. Vi åkte längdskidor för första gången längs den omtalade ”solskensturen” eller "våffelstugsturen" som den också kallas. Bägge gjorde skäl för sitt namn. Solen sken och det var vindstilla, helt underbart! 9 kilometer från fjällparkeringen vid Andersborg bort till Kariknallens våffelstuga. Energipåfyllning med våffla innan jag sen åkte tillbaka ensam för att hämta bilen. Runt till Bruksvallarna där resten av familjen nu befann sig. På vägen dit växte tanken att åka skidor tillbaka hem från Bruksvallarna. Sagt och gjort, familjen åkte hemåt med bilen och jag skidade de 17 km hem. 36 km totalt viket kändes rätt rejält i benen, härligt! Det blev veckans sista träningspass då jag lyckades slå i knät när jag åkte snowboard på söndagen. Förhoppningsvis inget långdraget men förmodligen några dagars vila.
 Ljuvlig lördag på fjället. Reflektioner: Kontraster är värdefullt och ger mer uppskattning av det man har då man ser saker med nya ögon. Även då det inte blev den kontrast i underlag som jag hade hoppats på nere i söder blev det ändå kontrast i form av miljö. Och även då det var trevligt att springa på stigar och gator runt om i Mölndal så var det extra härligt att komma tillbaka upp på fjället igen till helgen! Skrivet av Johan Hartelius  Vecka 8 avslutades med en trevlig topptur på ett blåsigt Anåfjäll och blåsigt var just något som blev temat på vecka 9. Vinden övergick som oftast i storm, en storm som inte ville ge sig förrän på söndagen då vinden äntligen bedarrade lite.
Efter storm kommer solsken. Sista dagen på veckan bjöd tillslut på detta väder. Träning: Andra veckan i rad med en träningsmängd som ligger i linje med hur jag vill att den ska vara. Och för första gången i år lyckades jag ta mig till gymmet två gånger! Det om något måste tyda på att träningen går åt rätt håll. Vädret, som alltså innehöll både strombyar och plusgrader, gjorde att trevliga längdturer på kalfjället eller toppturer kändes långt bort. Istället blev det mer löpning på vägarna runtomkring. Men det finns ju faktiskt något skönt i att inte behöva eller kunna tänka så mycket utan bara ta på sig skorna och springa. Nedför backen förbi kyrkan, höger om sjön och sen bestämma om det blir hela varvet runt eller om det bara blir en del för att sen vända. Framför allt så känns det helt okej när man vet att det fortfarande kommer många veckor framöver med andra möjligheter på fjället. En hel del av träningen såg ut som ovan men några roligare pass fick jag ändå till:
Fredagens längdtur på Röstberget med noll sikt och massa snö i spåret. Helt klart intressant. Statistik: Februrai blev till mars och med det kom i vanlig ordning Stravas månadsrapport. Jag måste säga att jag blev positivt överraskad med tanke på hur mycket sjukdomar den har innehållit, men kanske var barnen mer sjuka än jag själv denna period.
Två av veckans alla rundor runt sjön varav ena även gick delvis på skoterspår på Röstberget Reflektioner: Jag måste fortsätta försöka inse att jag bor på ett ställe där det finns mycket roligt att göra och att det inte går att göra allt jämnt. Men det är svårt. När vädret tillslut blev bra på söndagen så bestämde jag mig för att åka längd, vilket var fantastiskt! Men det tog mer än halva rundan innan jag njöt för fullt då jag första delen åkte och tänkte, "Oj vilken fin snö det är, undrar hur det skulle varit att topptura idag" eller blickade mot backarna i Tänndalen och tänkte, "Helt folktomt och massa nysnö, där kanske man skulle varit nu istället" Dessa tankar hjälper ju inte på något sätt, så jag behöver verkligen jobba på att bestämma mig och sedan stå för det jag bestämt mig och vara i nuet. Skrivet av Johan Hartelius  Häftig utsikt från Anåfjället Tidigare brukade jag bedömma en träningsvecka i stort sett utifrån antalet kilometer jag lyckats få till, samt till viss del höjdmeter också.
Nu är det svårare. Denna vecka har jag kunnat träna på obehindrat igen och när jag sammanfattar veckan så har jag:
Tisdagen bjöd på härlig längdåkning på kalfjället i solsken samt även lite i moln som gav ett magiskt ljus över Hamrafjället Träning: Apropå det som jag skriver ovan så är jag ändå väldigt glad över att ha kunnat träna så pass bra i veckan. Det känns nästan som att det varit första veckan i år där det till och med har gått lite framåt. Äntligen är träningen och uppladdningen inför kommande säsong igång! Jag lade till och med in lite backträning igår, även om det var just lite. Det är något som jag ska försöka få in mer regelbundet framöver.
Fin snö i skogarna på veckans splitboardturer Äventyr: Snön kom tillbaka! Detta firades med flera fina fjälläventyr! Under onsdagen tog jag några timmar ledigt för att hänga på ett gäng andra splitboardåkare för några riktigt trevliga åk i Ramundberget, på andra sidan jämtemot liftsystemet. Snön som hade kommit gjorde åkningen fantastiskt och det blev en riktig toppendag! Till slutet av helgen så började väderprognoserna än en gång peka på plusgrader. Lite stressad av det ville jag försöka hinna få in mer åkning i den fina snön som nu låg, vilket jag lyckades med. En morgontur både på lördag och söndag, bägge med liknande karaktär, hårt och avblåst på kalfjället men fint i skogen. Även då åkningen just på kaljället inte är toppen då det har blåst så mycket så ger det alltid en sån himla bra känsla att komma upp på fjället! Jag har lite blivit beroende av det.  Övrig reflektion: Vädret. Jag spenderar mycket tid till att kolla vädret, fundera över vädret och oroa mig över vädret. Detta kanske inte är ett unikt beteende men det har definitvt eskalerat sedan vi flyttade upp till Funäsdalen och jag har fått smak på riktig vinter! Jag gillar verkligen vintern och jag blir på riktigt deprimerad när det helt plötsligt blir plusgrader och till och med regn. Jag har dock förstått att det tyvärr är normalt att det skiftar en hel del, så det är något jag måste förhålla mig till, men det är lite svårt och sorgligt att det inte håller sig kallt hela tiden. Men om jag ska hitta något positivt i det så är det att det räcker med att vänta en vecka eller till och med två på att det ska komma ny snö nu när vi bor här. Det är inte slut på säsongen bara för att det är varmare några dagar. Apropå splitboard, vinteräventyr och väder kan jag rekommendera denna film: Skrivet av Elin Hartelius I Pace on Earth Podcast pratar jag och Johnny Hällneby (tillika min tränare) om motivation, med utgångspunkt i Self Determination Theory (SDT), den mest beforskade och accepterade motivationsteorin som finns idag. Vi vrider och vänder på begreppen och sätter dem i olika löparsammanhang. Jag hoppas att våra resonemang kan väcka reflektioner och tankar. Det gjorde det verkligen för mig! Avsnittet hittar du HÄR.  I Medical Running Podcast pratar jag och Stefan Bergsten generellt om ultra och hur sporten kan skapa värde för oss, långt mer än att få ett vältränat hjärta. Jag delar också med mig av min syn på träning och hur jag gör för att både jobb och träning ska bli hållbart. Avsnittet hittar du HÄR.  Det är jättekul att höra om eventuella reflektioner eller tankar som poddarna väcker hos dig! Hör gärna av dig!  Drömmer mig tillbaka till Rondane, ett av 2022 års fjällopp. Bild: Tore Martin Søbak Gundersen Vi struntar i det där med träning den här veckan. Vi bara konstaterar att januari och februari lever upp till sitt rykte om att vara sjukmånader till 100 procent. Låt oss istället prata om något roligare. Och finns det något roligare än att leta upp och anmäla sig till nya lopp? Jag tror inte det. Därför är jag trots allt extra glad denna vecka då sommaren verkligen börjar ta form (tur att något kommer i form) efter anmälan till ytterligare ett drömlopp, nämligen Salomon Xreid Trollheimen. Det är ett lopp som jag har sneglat på ganska många år nu och var väldigt nära att anmäla mig till 2021, men då satte Covid stopp för att ta sig in i Norge. I år är det tioende och sista gången som de ordnar loppet - och således sista chansen att delta. Ett hett tips om du letar efter ett häftigt fjällopp i början av sommaren! Det som gör loppet speciellt och det som har lockat mig sedan jag hörde talas om det för första gången, är att teamet bakom loppet varje år letar upp ett nytt spektakulärt område i Norge där de sedan drar en rutt på 11-13 mil och många höjdmeter därtill. Känslan de har skapat är mer av ett äventyr i storslagen natur en av ett lopp. Det är en känsla som jag definitivt är lättsåld på. Kolla in deras hemsida och några av filmerna från tidigare år så förstår du nog vad jag menar. Valet av Trollhemien som årets destination är perfekt! Det ser ut som ett superhäftigt område och är sammtidigt i princip ett "hemmalopp" då det bara är drygt 3 timmar från Funäsdalen. Vi bor väldigt centralt om man gillar fjäll i allmänhet och norska fjäll i synnerhet. Jag älskar verkligen nuet (förutom delen som inkluderar alla sjukdomar) med allt som jag kan göra och jag försöker leva så mycket här och nu som det går. Men med det sagt så är det ju också fantastiskt att ha såna häftiga äventyr att se fram emot och att ha som motivation att träna inför.
Jag förstår varför vårvintern är mångas favorit Veckan som var då, finns det inte något att säga om den? Träningspassen blev som sagt lätträknade men om jag ska nämna något så var onsdagens lunchtur på kalfjället helt underbar. Det var första gången jag åker längdskidor på ett helt stilla och soligt kalfjäll och fick känna på den där vårvinterkänslan som jag hört så många prata om. Den ser jag fram emot att stifta mer bekantskap med kommande månader. Skrivet av Johan Hartelius  Första veckan på väldigt länge som har känts typ normal vad gäller träning. Jag var lite avvaktande i början samt att jag har försökt hålla mig till lugna pass för att fortfarande känna efter lite extra, men mängden träning motsvarar definitvit en bra träningsvecka.
Även denna vecka bjöd på en hel del sol, som nu dessutom börjar att värma lite. Träning: Under veckan blev det 11 pass fördelat på:
Många av passen blev av kortare karaktär för att få in när det passade, men veckan avslutades äntligen med ett långpass, dock inte löpning utan på ländskidor. 33 km med start hemifrån runt Funäsdalsberget, upp till Hållan och sen Lillåsslingan innan det bar av ner till Funäsdalen igen. Kul att testa rundan runt Funäsdalsberget, en tur jag länge tänkt att jag ska åka. Tyvärr vände vädret rejält under eftermiddagen vilket innebar kraftiga vindar, plusgrader och till och med en del regn. Inte alls roligt, det är ju så mycket trevligare när det är kallt och riktig vinter. Hoppas detta bara var en tillfällig miss av vädret och att det blir kallt och fylls på med ny snö igen. Som sagt så känns träningsmängden bra men nästa veckas mål blir att få in lite mer löpning och ytterligare ett styrkepass. Totalt 7 mil löpning vore bra för att verkligen komma igång med löpningen. Även mer höjdmeter hade det också varit värdefullt, kanske att det får bli någon mer topptur i träningssyfte för det.   Fortfarande fin snö i veckan men under söndagens pass var det dystrare väder. Bilden närmast ovan visar den ända ljusglimten på de dryga 3 milen Äventyr I lördags var det Elins tur att testa en topptur för första gången. Detta gjorde att jag fick planera in en topptur tidigt på lördagmorgon för att nästan hinna hem till barnen innan Elin gav sig iväg. Lite sjukdom här hemma samt att jag själv kände att det var nåt på gång gjorde att det definitiva beslutet att bege mig togs på morgonen, då jag som tur var kände mig pigg och frisk. Klockan 06:40 åkte jag mot Valles i Bruksvallarna som blivit lite av mitt "vanliga" ställe. Det går att parkera ganska högt så jag snabbt kommer upp på fjället, det är ofta bra snö och trevliga åk, väldigt fina vyer samt att det är både skoterled och längdspår i närheten vilket gör att det känns tryggt. Att ge sig ut på topptur i gryningen och möta soluppgången på fjället är något jag drömt om sedan vi flyttade hit. Det kändes därför speciellt att parkera bilen samtidigt som det började ljusna borta i sydöst. Jag gick upp i ganska rask takt upp mot Ramundberget men stannade till lite då och då för att ta in vyerna, månen och solen som så sakta tog sig över horisonten. Tre fina åk blev det. Åhh va jag gillar denna möjlighet att kunna få in en sån här fin tur och sedan ändå ha en hel dag kvar i backen. En mil längdåkning hann jag med på kvällen också.
Speciell känsla att vara själv på fjället när solen går upp. Fler morgonturer kommer det definitivt att bli. Reflektioner:
|
RSS Feed
